Savannen

För första gången sedan vi kom hit till Etiopien har vi nu tagit oss utanför Addis för att åka på äventyr. Vi har varit borta två nätter och har hunnit med en enorm mängd upplevelser, erfarenheter och öden. Jag hade velat förtälja historierna i sin helhet med allt vad detaljer, partiklar och enskilda delar innebär i historieberättandets mytomspunna konst. Tyvärr finns det inte tid till detta, vilket i sin tur lämnar mig två valmöjligheter; den traditionella ”LiZtan” alternativt att jag övar in ett gymnastiknummer, som på ett friskt och nymodigt vis illustrerar våra tappra erövranden av världen, som jag sedan filmar med en vidvinkelkamera i den rosa solnedgången, som ni i er tur kan avnjuta med ett glas Amarula hemma i vintermörkret. Jag tänker mig att många av er där hemma känner ett visst sug efter Amarula och ber därför delvis om ursäkt för att jag väljer det första alternativet och gör en snabb liten lista på allt som vi har varit med om de senaste dagarna. Om det finns utrymme så kan jag försöka klämma in en definition av frukten Papaya för att kompensera all er påtagliga besvikelse över ett uteblivet gymnastiknummer (detta gör jag även för att rentvå mitt namn då, ända sedan jag skrev i bloggen att Karin och Anna-Karin inte kunde se skillnad på en papaya och en avokado, har fått höra av dem att det var JAG som inte visste vad en papaya var för något).

Utflykten
Under den tre dagar långa turen åkte vi från Addis ner till den böljande landsbygden där vi tog in på en lodge vid sjön Langano. Härpå följer en lista på handplockat extramaterial som skulle kunna vara utav intresse i en strikt nöjesaspekt.

- Vi beskådade den klaraste och mäktigaste stjärnhimlen i världshistorien.

- Vi somnade gott till det höga ljudet av cikadorna som spelade tungt men rogivande för oss hela natten.


- Vi badade i kalla Langano och solade på dess heta strand som brände våra bara fötter till oigenkännlighet.

- Vi åkte på safari där vi gick fritt bland enorma strutsar, livrädda vårtsvin och nakna barn från den lokala savannen.


- Vi blev redigt och ordentligt indammade i dammigt damm på ett adekvat och smutsigt vis. Damm i öron, hår, ögon, mellan tår, fingrar och lår.

- Vi iakttog och fotograferade flertalet endemiska fåglar som alla var väldigt tillmötesgående och vänliga.

- Jag räddade en fågelunge som fastnat i ett taggigt träd och som egentligen var dömd till döden. Men med mitt caritas-motiv och mina oerhörda färdigheter inom djurräddning, savannöverlevnad och allmän flinkhet så klippte jag loss fågeln men gick själv i fällan. Först pumpade hjärtat och jag kände livet vända åter när jag såg den blodiga lilla parveln vända blicken mot mig och kvida något i stil med ”kvittevitt”. Sekunden efter blev allt svart och jag trodde att helvetets avgrund hade öppnat sig och slukat min själ i en enda hungrig tugga. När pippifågelungen hade hämtat sig och flugit iväg evigt tacksam för min oerhörda godhet så släppte jag grenen som den suttit fast i. Grenen tog sats och smätte med full kraft runt och satte tänderna i min bara arm. Ett tjugotal sylvassa, smutsiga taggar letade sig djupt in i min sköra underarm, min vackra handflata och hela vägen ut i min välsnidade tumme. Taggarna missade med en livräddande precision vena mediana cubiti, vena cephalica och vena basilica. Som sagt helvetets avgrund, smärtan och glädjen som förbyttes mot ren och skär fundersamhet, där satt jag fast och kom ingen stans. Jag kände mig som en liten fågelunge och när Sven-Olof Ternald smidigt sicksackade sig fram mellan solens varma strålar och frågade om jag behövde hjälp att komma loss så var det ända jag kunde få ur mig ett svagt men oerhört stolt ”kvittevitt”. På samma vis som jag hade lossat fågelungen så klippte pappa ner mig från det hemska men ack så åtråvärda fågelfångarträdet. Jag föll med ett stort brak, som jag knappt hörde själv på grund av chocken, ned på den heta dammiga jorden. Jag låg där med mitt svettiga och skärrade ansikte tungt vilande mot marken, varje litet andetag blåste upp en storm i miniatyr i det torra dammet. Jag hade räddat ett liv men samtidigt blivit räddad själv. Jag sov som ett barn den natten, trotts en arm som tungt och ihärdigt pulserande jobbade hårt för att toxinet från taggarna inte skulle förlama mig för alltid.

- Vi åt god frukostbuffé.


- Vi köpte sockerrör och vattenmelon under ett stort träd.

- Vi besökte heta källor där vattnet kokade fram ur berget och urinvånarna kokade majskolvar och ägg rakt i sprickan (detta fick oss osökt att tänka på Mölnlycke-bob som pratade om möjligheterna med rå lök i sprickan på en halv special).

Här följer en oerhört adekvat och nykter redovisning av frukten papaya.
Papaya är egentligen ett begrepp kring vilket hela vår tillvaro är uppbyggd, men som likväl är nära nog omöjligt att definiera i logiska termer utan att förutsätta att den redan är definierad. På motsvarande sätt som en längd anger avståndet mellan två punkter i rummet anger papayan ett avstånd mellan två händelser, antingen de sker i samma punkt eller inte. Papayans fruktkött kan observeras och mätas med hjälp av andra frukter såsom en övermogen avokado eller en liten ärta. Naturliga och lätt observerbara papayor kan beskrivas av kropparna i solsystemet. En övermogen avokado kan dock enbart avläsas genom radioaktivt sönderfall.