Stilnoct

Jag funderade länge på vad dagens blogg skulle handla om. Jag har funderat kring vad som kan vara kul att höra för folk som sitter hemma på sina kammare och stirrar ut på hagel, regn och frost. Så slog det mig hårt att jag borde skiva en rad om våran kära vän Lotta som också bor här på guesthouset. Hon är här frivilligt och hjälper slavbarn på något vis. Men så kom jag på att den ända matnyttiga informationen om Lotta jag har är den jag just skrev och att hon tänker ta en Stilnoct® i natt.

Jag kanske kunde skriva en rad om vattenkranen i mitt badrum som inte går att stänga av.

Eller så skriver jag om duschen som skiftar mellan skållhett vatten och isbitar på eget bevåg och dessutom endast genererar en dropphastighet på 50drp/min.

Eller så kan jag skriva lite om kackerlackorna som lever la dolce vita i badrummet och i köket.

Eller så skriver jag om alla vänliga människor som kommer fram och vill prata med oss när vi traskar gatan ner.

Eller så skriver jag om när vi gick förbi ett stånd med papaya, och två vita damer i mitt sällskap (jag nämner inga namn) utbrister ”kolla vilka stora avokados”.

Eller så skriver jag om mina vilda taxiprutningar där jag inte alls kan enas med någon varken chauffören eller mig själv.

Eller så skriver jag om den fantastiska buffén vi åt på restaurang Fin Fine som är en jätte gammal och skev träbyggnad som serverar den bästa karian i världen (karia är en otroligt stark grön chilipeppar som gärna fylls med hackad lök och därmed bränner med en underskön hetta utan dess like).

Eller så går jag o lägger mig och läser Capirinia med döden.