Vi är framme

Afrika. Etiopien. Jag är hemma. Det är en otrolig känsla att landa på Bole airport och ännu en gång få andas den tunna men underbara afrikanska luften. Det är min fjärde vistelse i Etiopien och Addis Abeba känns mer hemma än vad jag trodde att det skulle göra. Dofterna, människorna, gatorna, minitaxibussarna, amarinjan, maten, jag visste inte att jag hade saknat allt så mycket.

Jag sitter för tillfället på svenska missionen och skriver. Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst, vi har bara varit här ett dygn och det finns redan en uppsjö av anekdoter och små upplevelser att förtälja. Vi har bland annat varit inblandade i en mycket intensiv och adrenalingenererande ”situation” (mer vågar jag inte skriva i bloggen) a lá Hollywood. Mörka solglasögon blickar som flackar mot horisonten, buntar med pengar, darrande händer som trevar under bord och en puls på 134. Jag önskar jag hade tid/orkade skriva om allt idag. Men tyvärr är våran internettillgång mycket begränsad och Jag är dödstrött, huvudet värker och sömnen lägger lite beslag på mina sinnen. Det har varit full fart från start.